Rasstandard                    
Rhodesian Ridgeback

STANDARD FÖR RHODESIAN RIDGEBACK FCI 146
ORIGINALSTANDARD 1996-12-10
FCI-STANDARD 1996-12-10; engelska
SKK:S STANDARDKOMMITTÉ 1998-03-25
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 6, sektion 3. Utan arbetsprov.
 

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Södra Afrika
 
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Rasen används fortfarande till jakt i många delar av världen men den är i synnerhet erkänd som vakt- och familjehund.
 
BAKGRUND/ ÄNDAMÅL: Rhodesian ridgeback är hittills den enda erkända hundrasen som har sitt ursprung i södra Afrika. Ursprunget kan härledas till Kap kolonin i södra Afrika där de tidiga nybyggarnas hundar korsades med halvdomesticerade, ridgeförsedda jakthundar. Man jagade främst med par eller tre hundar. Den ursprungliga funktionen hos rhodesian ridgeback, eller lejonhunden, var att spåra viltet, speciellt lejon, och genom stor vighet kunna ställa det tills jägaren hann fram. Den ursprungliga standarden som nedtecknades 1922 av F.R. Barnes i Bulawayo, Rhodesia (nuv. Zimbabwe) var baserad på texten i dalmatinerstandarden. Standarden för rhodesian ridgeback erkändes av South African Kennel Union 1926.
 
HELHETSINTRYCK: Rhodesian ridgeback skall vara en välbalanserad, kraftfull, muskulös, rörlig och aktiv hund. Den skall ha symmetrisk helhet, kapacitet för stor uthållighet och tämligen stor snabbhet. Tonvikten skall vara; vig rörlighet, elegans och sundhet utan någon tendens mot massivitet. Rasens egenhet är ridgen (ryggens hårkam) vilken är formad av hår som växer i motsatt riktning mot den övriga pälsen. Ridgen är rasens adelsmärke. Den skall vara klart definierad, symmetrisk och avsmalna mot den punkt på ryggen, där höftbenen framträder. Den skall börja omedelbart bakom skuldrorna och fortsätta mot höftbenen. Ridgen får bara ha två kronor, vilka skall vara identiska och placerade mitt för varandra. Den nedre delen av kronan får inte sträcka sig längre än till en tredjedel av ridgens längd. Bredden på ridgen är i medeltal upptill 5 cm.

UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR: Rasen skall ha ett värdigt, intelligent uppträdande, reserverad mot främlingar utan att visa aggressivitet eller skygghet.
 
HUVUD: Huvudet ska vara tämligen långt (bredast mellan öronen). Skallparti: Avståndet mellan nackknöl och stop skall vara detsamma som avståndet från stop till nosspets. Skallen skall vara flat och bred mellan öronen. Den skall vara fri från rynkor när hunden är i vila. Stop: Stopet skall vara relativt väl markerat och inte i rak linje från nos till pannben. Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart eller brun. Svart nostryffel åtföljs av mörka ögon och brun nostryffel av bärnstensfärgade ögon. Nosparti: Nospartiet skall vara långt, djupt och kraftfullt. Läppar: Läpparna skall vara torra och stramt åtliggande mot käkarna. Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga med ett korrekt, regelbundet och komplett saxbett. Tänderna skall vara välutvecklade, särskild hörntänderna. Kinder: Kinderna skall vara flata.

ÖGON: Ögonen skall vara måttligt brett ansatta, runda, klara och livfulla med ett intelligent uttryck. Ögonfärgen skall harmoniera med pälsfärgen.

ÖRON: Öronen ska vara ganska högt ansatta, medelstora, tämligen breda vid basen och gradvis avsmalna mot spetsarna, som skall vara avrundade. De skall bäras tätt intill huvudet.
 
HALS: Halsen ska vara ganska lång, kraftfull och fri från lös halshud.
 
KROPP: Rygg: Ryggen skall vara kraftfull. Länd: Ländpartiet skall vara starkt, muskulöst och lätt välvt. Bröstkorg: Bröstet skall vara mycket djupt och rymligt men får inte vara för brett. Bröstkorgen skall nå ner till armbågarna. Revbenen skall vara måttligt välvda, aldrig tunnformade. Förbröstet skall vara synligt, sett från sidan. Svans: Svansen skall vara medellång, kraftig vid roten, utan att verka grov, och gradvis avsmalna mot spetsen. Den får varken vara för högt eller för lågt ansatt och skall bäras i en svag båge uppåt, aldrig ringlad.

EXTREMITETER: Framställ: Frambenen skall vara absolut raka, starka med kraftig benstomme. Sedda från sidan skall frambenen vara bredare än de är sedda framifrån. Skulderblad: Skuldrorna skall vara sluttande, torra och muskulösa och tyda på snabbhet. Armbåge: Armbågarna skall sluta tätt intill kroppen. Mellanhand: Mellanhänderna skall vara starka med lätt fjädring. Tassar: Tassarna skall vara kompakta och runda med väl välvda tår. Trampdynorna skall vara härdiga och elastiska och skyddade av hår mellan tår och dynor.
 
BAKSTÄLL: Bakställets muskulatur skall vara stram och välutvecklad. Knäled: Knävinkeln skall vara god. Has: Hasorna skall vara lågt ansatta. Tassar: Baktassar, se framtassar.
 
RÖRELSER: Rörelserna skall vara vägvinnande, fria och aktiva.
 
PÄLS: Pälsen ska vara kort och tät, slät och glänsande, men varken ullig eller silkesmjuk. Färg: Pälsfärgen får variera från ljus till röd vetefärg. Lite vitt på bröst och tår är tillåtet, men större vita fläckar på bröst, buk och ovanför tassarna är inte önskvärt. Mörkt nosparti och mörka öron är tillåtet. Överdrivet och genomgående med svarta pälshår är högst oönskat.
 
STORLEK/VIKT: Mankhöjd: Önskvärd höjd för hanhund: 63-69 cm. Önskvärd höjd för tik: 61-66 cm Vikt: Önskvärd vikt för hanhund: 36,5 kg (80 lbs). Önskvärd vikt för tik: 32 kg (70 lbs)
 
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
 
TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
 
källa: http://www.mankoyas.com